Enter mayfly!

Kommer hem efter FYRA möten... borde förbjudas. Får ju inget gjort och dessutom blir man ju helt tom i huvudet!

Funderar på om jag inte behöver åka ner till ån för lite terapi? Är egentligen lite för trött för fiske men tar med mig kaffet och åker ner. 

Väl framme vid ån ser jag sländorna dansa över vattenytan. Forssländor, bäcksländor och nattsländor. Inga insekter på ytan direkt. Gör några tafatta oinspirerade kast innan jag sätter mig ner med kaffet och kameran istället. Kan inte få nog av dessa vackra skapelser!

Några regnskurar drar förbi och det börjar gå mot kväll. Plötsligt händer det! Det vakar överallt i strömmen! Nu ser jag dessutom fler sländor på ytan. Här gäller det att vara med. Jag bommar fem fiskar i rad och håller på att bryta ihop!

Tröttheten är nu som bortblåst. Knyter på en kläckare och läger ut kast efter kast. Ser knappt kläckaren i det mörka vattnet.

Lägger kasten snett uppströms. Har ingen aning om flugan draggar eller driftar rätt. Ser plötsligt en fisk gå upp väldigt lugnt och ta flugan. Jag gör mothugg och sedan blir det åka av! Öringen är stark och knycker först tungt i djupet. När jag sätter press drar öringen nedströms på väg ner genom nacken. Jag blir iskall och håller emot så hårt jag kan. Lyckas få några meter och så håller det på och jag tänker att jag kommer tappa denna praktfisk. Plötsligt simmar öringen rakt emot mig och jag vevar som en tok och backar. Ramlar på ändan och kravlar mig upp. Ser en stor paddel bryta ytan. Lyckas med hävningen vid första försöket och jag vrålar rakt ut... vilken öring! En snabb mätning, 60 cm! Tack för kaffet!