Rödingland

Helikoptern försvinner bort i fjärran och plötsligt är det som om man omsluts av fjällets tystnad. Just de där första sekunderna av nästan total stillhet är alltid lika magiska. Vi är åter på plats i det karga månlandskapet, tillbaka i rödingland.  Kontrasten mot föregående år är total. Då mitt i en värmebölja av sällan skådat slag och i år är sommaren istället ovanligt sen.  Redan förra året insåg vi områdets stora potential.  Frågan är hur fisket kommer vara nu med helt andra förutsättningar?  Och hur var det egentligen med de där sjöarna längre bort på fjället?  De som såg så heta ut.

Årets lägerplats ligger strategiskt vid ett djupare sund som löper mellan en mindre ö och sjöns norra strandkant.  Från lägret och söderut har vi ett panoramafönster med en magnifik utsikt över en i år till mycket stor del snötäckt fjällrygg. 

Rödingland

När vi rör oss längs stränderna vid hemmasjön inser vi ganska snart att kläckningarna inte riktigt kommit igång. Enstaka dag och nattsländor fladdrar förbi men efter att ha mätt upp ytvattentemperaturen till 11 grader förstår vi att vi med lite tur kanske ändå prickat in rätt tidpunkt för vår resa.  Vädret gäckar oss till att börja med.  En kraftig nordvästan blåser det första dygnet och vi ser inte mycket till liv i sjön. Det är inte förrän vi hittar en vindkant i den bortre änden av sjön som det lossnar.  Vi har ett mycket fint fiske längs en djupkant med flera fina rödingar som stiger till våra ganska stora nattsländeimitationer. Detta trots nästan total avsaknad av de naturliga förebilderna. 

Sommarens första sommardag kommer på fjället och då är det nästan som om någon slagit till en strömbrytare. Plötsligt kläcker det nattsländor i alla storlekar och även vassländor. Från att endast vakat när vinden lagt sig helt plaskar det lite var stans ute i vågorna när rödingen tar för sig av de kläckande sländorna. Hemmasundet med sin perfekta djupkant levererar. Här patrullerar rödingen fram och tillbaka, ofta mycket nära land och vi får alla fina rödingar.

Tommy i hemmasundet

Efter ett par dagar får jag myror i kroppen, det har jag alltid haft. En längtan efter vad som finns bakom nästa krök eller nästa fjäll. Via några sjöar tar jag mig till den lilla jokken två timmars vandring bort över fjället. Det var här vi hade ett i det närmaste magiskt bra fiske under fjolårets värmebölja.  Mängder av värmeskyende röding från sjön nedströms fyllde strömmarna i ett antal som ingen av oss tidigare skådat.  Dalgången som jokken löper genom saknar helt spår av mänsklig aktivitet. Djurlivet är mycket rikt och det känns som ett privilegium att röra sig genom ett område som besöks av ytterst få människor.  Jag smyger mig sakta fram de sista metrarna fram till jokken och sträcker försiktigt huvudet över strandvidet. Helt tomt, inte ett liv. Hör mig själv skratta högt.  Oj vad snopet men samtidigt är det här något som Tommy och jag pratat om.  Jag känner mig lite kluven. Antingen blir det till att vända på klacken och återvända till lägret med svansen mellan benen eller ta vägen nedströms längs jokken för att se om det ser bättre ut längre ned.  Beslutar mig för det senare.  Terrängen är svårvandrad med täta videsnår och och blöta myrmarker. Det lättaste sättet att ta sig fram är att vada fram i det relativt grunda vattnet. 

Jokken

Rödingsjön

Längre nedströms skiftar jokken karaktär.  Strömmen blir långsammare och vattnet mycket djupare.  Det blir allt svårare att ta sig fram längs strandkanten. När jag närmar mig det legendariska  och i princip opasserbara Ramboträsket och dessutom tycker mig ana färska björnspår bestämmer jag mig för att lämna jokken. Rutten går via en mindre sjö belägen ute på myren. Sjön är grund och terrängen är egentligen lika jäklig här med täta videsnår som kräver ideliga ruttförändringar men precis vid strandkanten löper en meterbred zon där det är betydligt lättare att ta sig fram.  Enligt ryktet skall det finnas röding i sjön men trots att jag spanar intensivt och trots relativt många nattsländor på ytan ser jag inga spår av fisk därute på den lätt krusade ytan. Terrängen och den långa marschen börjar att ta ut sin rätt.  Jag sätter mig ner vid strandkanten och studerar den bortre änden av sjön genom kikaren. Visst är det något som vakar där borta vid vindkanten?  Tröttheten är med ens som bortblåst. Över den ljusa dybotten rör sig skuggor i mindre grupper. Röding. Och många är de också. Likt en indian smyger jag fram genom den sumpiga strandvegitationen för att komma i kastposition.  Av vakringarna att döma är en av fiskarna rejält grov. Fisken rör sig sakta 5-6 meter ut från strandkanten. Jag lägger ut flugan 5 meter framför den och när det är en meter kvar gör jag ett decimeterlångt drag i fluglinan.  Som i ultrarapid tar fisken min nattsländeimitation. Tunga knyckar och sen en rejäl rusning.  Kampen blir utdragen och när fisken börjar krokna kan jag något förvånat konstatera att det är en större öring på närmare 2kg. Jag får en timmes mycket trevligt rödingfiske i den lilla sjön.  Kokkaffet smakar bättre än någonsin när jag sitter vid strandkanten och studerar kartan och funderar över det fortsatta vägvalet. 

Fjällets torped

Efter en vådlig forcering av ett större träsk är jag åter vid kanten av den lilla jokken. Mitt i ett steg får jag syn på dem.  Två större öringar parkerade i strömmen över ljus sandbotten.  Pulsen rusar. Jag backar hukande tillbaka i spåret och gör en vid kringgående manöver till en position nedströms fiskarna.  Bägge är mycket aktiva och låter sig väl smaka av något mycket smått som kommer driftande i den svaga strömmen.  Jag gör ett försök på fisken längst nedströms med min stora nattsländeimitation.  Kastet blir perfekt.  I det klara vattnet kan jag se varje fenrörelse och när flugan driftar över ståndplatsen ser jag riktigt hur fisken stelnar till. Men utan att ta. Det blir ett snabbt flugbyte. Jag har väldigt svårt att se vad det är fiskarna tar men smått är det som sagt och valet faller på en Adams i strl 18-20 med brunt parachutehackel.  Kastet ser ut att bli en halvmeter för långt men återigen är det som om fisken stelnar till. Sakta börjar den i sidled glida med flugan nedströms. Och tar! Öringen är urstark men till slut efter både viss akrobatik och trassel  i de nedhängande videsnåren lyckas jag håva den. Minst 50 cm och långt ifrån den typiska smala fjällöringen i kroppsformen.  Fisken uppströms fortsätter att vaka,  lyckligt ovetande om grannens öde.  Samma scenario återupprepar sig.  Jag är tvungen att sätta mig ner en lång stund för att stilla nerverna och få ner pulsen.  Det är nästan för bra för att vara sant. När jag i skrivande stund tänker mig tillbaka är det här nog en av de häftigaste fiskeupplevelser jag haft. Sightfishing  i ginklart vatten är svårslaget.  Längre nedströms , strax innan sjön, lyckas jag kroka två fina öringar till men det är också allt jag ser. Här kokade vattnet av fisk förra året men i år med helt andra förutsättningar får selets stilla yta flyta helt opåverkad. Färden hem blir allt annat än behaglig.  Jag gör ett riktigt dåligt vägval och för att ta mig hem till lägret får jag gräva djupt ner i kraftreserverna.

Rakt över sjön från lägerplatsen har vi det bästa fisket.  En fantastiskt giftig sträcka med en fin djupkant.  Tommy döper den fyndigt till Rödingrakan.  20 meter ut ligger ett par grunda rev och kring dessa patrullerar rödingstimmen.  Fisket är otroligt bra. Vi landar hur många kilorödingar som helst och 3 som passerar tvåkilosgränsen.  Andreas har en närmast osannolik serie fiskar med ingen under kilot.  Scanariot är likadant varje dag. På förmiddagen ligger sjön stilla prickad av rödingvak  för att senare på kvällen piskas av en hård kall vind. Trots det fina fisket på förmiddagarna kan vi inte riktigt släppa tanken på att vinden kanske kanske skall lägga sig någon gång framåt kvällen. Vi försöker huka oss ner i den lä som finns och värmer oss med en eld och whisky.

Rök och eld

  Efter 2 kvällars huttrande och förgäves väntande på stillnande vindar och vakande fisk är whiskyn och tålamodet slut och vi ger upp. Ja inte Tommy då.  Sent en natt lägger sig sjön och Tommy lyckas kroka sitt livs vackraste röding.

Fjällets gudar har varit goda mot oss.  När vi summerar veckan sista morgonen kan vi alla konstatera att vi haft vårt livs bästa fiske.  Vi har redan tidigare bestämt att det här är den sista rödingexpeditionen på några år och en värdigare avslutning än det här kan man knappast få.

Tack för den här gången

En höstdag gjord för fiske

Fredrik och jag och traskar stigen ner mot sjön. När vi väl kommer fram ligger sjön helt spegelblank omgiven av den vackraste höstskrud. Under tiden som vi riggar spöna vakar en fisk strax utanför lägerplatsen. 

Vak!

Då och då ser vi ryggar långsamt bryta ytan. Fisken tar troligtvis fjädermyggpuppor strax under ytan.

Fredrik knyter på en liten puppa som hänger i ytfilmen och väntar tålmodigt...

Regnbågen tar flugan otroligt sakta och Fredrik lyfter spöt...

Den stilla ytan exploderar och en ilsk regnbåge drar ut lina från rullen. En vacker tecknad regnbåge håvas till slut.

Vaken kommer och går och vi har det ganska trevligt med kaffe och gofika. Fredrik tar plats vid en udde och det dröjer inte länge innan han står med böjt spö.

Lite strul vid håvningen, men till slut går det.

Själv lyckas jag lura en fin bäckröding på en liten flymf.

Med lätta steg vandrar vi hemåt i det fina höstvädret.

Filminspelning med Krister

Trots inte helt optimala väderförhållanden med kyla, blåst och regn lyckades vi få till ett riktigt bra filmmaterial. Målet är att publicera en kortfilm där vi skildrar mayflyfisket i Ätran under en dag i slutet på maj.

In action

Krister tidigare filmer hittar ni på:
https://www.youtube.com/channel/UClhPO99nSs9HXhS5KOKHJlw

https://www.youtube.com/channel/UCORkeLHlRqsGC5hpps4g44w

Forest Rainbow

I väntan på att åarna skulle vakna till gav vi oss ut i de djupa västgötaskogarna i jakt på vakande regnbåge.

En dag i maj

Vaknar upp till en riktigt kall morgon, en av många denna kyliga maj. Planen för dagen är ett morgonfiske i regnbågssjön för att sedan besöka någon av de lokala strömmarna för att fiska eventuella kläckningar efter lunch.

När jag kommer fram ligger halva sjön blank och ytan bryts regelbundet av vakande fisk. Jag hade förhoppningar om att vassländan, som ibland kläcker i stora mängder i sjön, skulle vara på gång men det står snabbt klart att det är fjädermygg som lockar sjöns fina regnbågar och öringar till vak. Till en början är det riktigt knivigt att locka fisken till hugg och jag får prova en rad fjädermyggsmönster innan jag knäcker koden. När jag lägger ut min lilla haröreflymf strax intill en utblommande vakring stramar det till i linan och dagens första fångst är ett faktum. En övervintrare i toppform som bjuder upp till fin kamp. Strax därefter är det dags igen. Denna gång är det en riktig praktfisk. En vacker hane med krok och en vikt på runt 3,5kg glider in i håven efter en utdragen och hård strid.

Flugan för dagen

Kapten krok

Catch...

...and release

 Efter att ha avnjutigt en gofika i solskenet bär det av till en av Ätrans strömmar. Väl på plats kan jag konstatera att det kläcker en hel del Baetis och fisken verkar främst vara inriktad på att ta de kläckande nymferna. Det är inte helt lätt att uppfatta de försiktiga nymfvaken på den störda vattenytan och jag får ta kikaren till hjälp. Jag tacklar upp två spön, ett med en dunimitation och ett med en kläckare.

I väntan på vak

Gäddbiten

 Strax nedströms, vid en större sten, vakar tre fiskar. Vadar mig försiktigt i position i väntan på nästa vak. Åtskilliga sländor flyter förbi. Fisken tar nu även de kläckta varianterna men det är uppenbart att fisken bara tar de sländorna som driver in rakt över fisken. 10-20cm för långt åt endera hållet och den ratas av öringen. 10 kast behövs för att få till den perfekta driften mycket tack vare den hårda vinden som nu blåser rakt uppströms längs vattendraget. När väl flugan flyter rätt tar fisken utan tvekan. Efter en kort kamp kan jag landa en mindre öring på ca  25cm rejält gäddbiten förövrigt. Samma scenario med de andra fiskarna som fortsätter att vaka. Perfekt flyt rakt över fisken, ingen tvekan. Tyvärr tappar jag bägge varav den ena en bättre fisk på runt kilot. Kläckningen dör snabbt ut.Harvar på en stund och lyckas kroka ytterligare en öring. Trots uteblivna storfångster i åa beger jag mig nöjd med dagen hemåt. Det är uppenbart att det kalla vädret och det kalla vattnet gör att varken insekterna eller fisken är riktigt i stöten ännu. Men om två veckor eller så... Då tar vi dom.

Fiskevård och fiske

Idag var det medlemsdag för Hillareds sportfiske och fiskevårdsförening. Ett tiotal tappra medlemmar slöt upp i regnet för att röja i Kyrkbäcken som är ett av biflödena till Ätran. 

Ett av många vandringshinder

Flera gamla träd som lagt sig över bäcken och helt hindrar öring och andra fiskar att vandra i systemet.

Före och efter

Lika fascinerande varje gång när man ser allt bottenslam försvinna  när vattnet blir mer strömt.

Fredrik och Anders förstärker strandbrinken med stenar

Hårt arbete

Fiskeklubbens president

 
Vi avslutade dagen med lite fiske i Ätran. Sporadiska kläckningar av baetis och fisken steg, men var svår att kroka idag.

Gött påslag!

Mothugg

Fredrik in action

Till slut lyckades jag lirka upp en hyfsat stabil öring med en fantastisk fin teckning.

En trevlig dag med ett gäng goa gubbar!

Premiär i ån

Efter en lång väntan så är det första maj och det betyder premiär! Jag mötte upp Anders vid ån och redan på håll såg jag att han var sådär spänstig och koncentrerad som man kan vara när något är på gång. 

Anders där han trivs som allra bäst

En mycket kort och intensiv baetis kläckning lockade öringarna att vaka på flera ställen i ån.

Det dröjde inte länge innan Anders hade fisk på.

Lika snabbt som kläckningarna tog fart och öringarna började vaka tog det roliga slut.

Anders lyckades få två öringar i håven, medan jag själv bommade flera fiskar. Ringrostig förmodligen...

Vad härligt det är att gå utmed ån igen, med flugspöt i handen och en ny säsong framför sig...

Bäcköring- och regnbågsfiske

Plockade upp Anders för en tur i de djupa skogarna för lite bäcköringsfiske. Det är alltid lika spännande att smyga längs bäcken med lätta spön, rullar och linor. Väl framme kunde vi konstatera att vattennivån var ganska låg.

Vi fiskade av ståndplatser utan att känna något inledningsvis. En hel del bäcksländor i farten. En titt under stenarna visade på gott om nymfer och larver.

Anders som tidigare vägde in på flugvikt siktar in sig på tyngre öringklasser och behöver således äta och fika därefter...

Efter fikat tog vi nya tag. Jag provade med nymffiske och Anders med streamer. Under en kortare period högg det och vi lyckades landa varsin öring och tappa ett par.

Lite senare på dagen började även små dagsländor att kläcka, men inte tillräckligt för att öringen skulle börja vaka. Det kändes lite trögt i det låga vattenståndet så vi åkte till regnbågssjön istället.

Väl framme kunde vi se att regnbågen var ordentligt i farten. Fisken tog någon under ytan och vi knöt på små flymfer.

Vi hann inte att göra många kast innan första regnbågen klev på.

Vi hade ett par riktigt fina timmar med flera landade regnbågar och öringar innan solen gick ner och vaken dog ut.