onsdag 25 juni 2014

Nattfiske

Mitt under nattmatchen mellan Nigeria och Bosnien slår mig tanken.  Vad fasen gör jag här? Femton minuter senare sitter jag nere vid ån med en stor termos laddad med det svartaste av kaffe.  Det är rejält kyligt, kanske runt 3 grader. Kurar ihop mig vid stenmuren och försöker vänja ögonen vid det obefintliga ljuset. Förutom hundskall i fjärran och forsens brus hörs inga andra ljud. Någon enstaka mindre nattslända fladdrar förbi.

 Jag märker inte av någon aktivitet där ute i strömmen. Men så hörs plötsligt ett plask och sen ett till. Det verkar vara två fiskar som är aktiva. Den som är närmast och som verkar vara den största nobbar alla mina inviter. Trots ett flertal flugbyten får jag den inte att stiga mot flugan.  Byter till en muddler och inriktar mig mot den mindre fisken som står där nere på kanten av nacken.  Första kastet blir för kort men i nästa kast tvekar den inte och tar flugan med ett rejält plask. Ingen av åns jättar men ändå en fin fisk i god kondition.  

Nu är plötsligt den större fisken med på noterna. Två gånger är den uppe och synar muddlern innan den tar.  Den kämpar vilt och försöker rusa nedströms ner i den strida forsen.  Efter att ha landat den omkring halvmeterlånga fisken upptäcker jag ett rejält trassel på skjutlinan. Medan jag löser knuten i pannlampans sken smäller det till i grejorna. En öring har tagit muddlern som legat och fladdrat i strömmen över ett grundområde nedströms. En mäktig rusning uppströms följer. Det blir en knepig drillning där fisken både är på väg upp på land och på väg in under ett nerfallet träd. Jag har den inne vid kanten 2 gånger och kan konstatera att det förmodligen är den största fisk jag någonsin haft på i ån.  Fisken gör några rejäla knyckar med skallen och går loss från kroken.  Står där med snopen min under ett par minuter.  En liten tröst är kanske att jag egentligen inte förtjänade den öringen.

 
Gryningsöring

Gryningen närmar sig så sakteliga och jag bestämmer mig för att testa en annan sträcka. Jag prövar ett kortare strömparti där det alltid står stor fisk. Fiskar mig sakta nedströms och precis när flugan når den punkt där forsen tappar kraft hugger det.  Även den här fisken envisas med en uppströmsrusning.  Den är rejält krånglig och jag halkar omkring en bra stund bland åns hala storstenar innan jag lyckas med håvningen. En härlig gulbukad Ätranöring.  Känner mig rätt trött och mätt på intryck och sätter mig ner vid åkanten.  Det är en magisk morgon där vid ån med en morgondimma som slukas alltmer av den stigande solen.  Dröjer mig kvar ytterligare någon timme och när jag sen beger mig hemåt är det med lätta steg. 


Morgon vid ån



lördag 21 juni 2014

Midsommaröring

Vaknar tidigt denna midsommarafton. Familjen sover djupt och jag tassar ut, greppar spöt och hoppar in i bilen. Har varit utan fiske i ett par veckor och jag tar helt enkelt chansen att fiska några timmar innan familjen vaknar och det är dags att förbereda för midsommarfest.

Kliver ur bilen och börjar sätta ihop spöt, stannar upp en stund och lyssnar på fågelsång och njuter av stunden.


Väl framme vid ån ser jag enstaka nattsländor och en och annan dagslända. Ingen fisk visar sig. Väljer att fiska av en kraftig fors nedströms med en liten streamer med brun vinge och en kropp av silver. För varje nytt kast repar jag av lite mer lina. Framför en sten exploderar vattnet och spöt flyger nästan ur handen! En av åns större öringar gör flera tunga rusningar i starkströmmen. Det fräser i vattnet och det fräser i rullen, jag får springa efter. Öringen stångar i djupet och jag kan bara hålla emot. Får följa öringen längre nedströms och lyckas efter en stund håva öringen. En av åns riktigt vackra öringar.


Jag sitter en lång stund innan jag går tillbaka till bilen. När jag kommer hem sover familjen fortfarande. Det är midsommar och livet känns hoppfullt...

tisdag 10 juni 2014

Wetfly weekend

Längst in i fiskegarderoben ligger en gammal sliten aluminiumask som mycket sällan får se dagens ljus.  Innehållet består av ett gäng klassiska våtflugor för öring, röding och harr. Inspirerad av en artikel i Flugfiske i norden beslöt jag mig för att ha en ”wetfly weekend”.  



Den i det närmaste bortglömda och ibland lite bespottade flugtypen är långt mer mångsidig än sitt rykte. De flesta tänker nog på det traditionella nedströmsfisket i samband med våtflugefiske. I själva verket är flugtypen mycket mer mångsidig än så och kan t.ex. fiskas uppströms både som kläckare och även torrt.

När jag kommer ner till ån har vi hunnit en bra bit in på eftermiddagen. Solen skiner från en klarblå himmel, det är vinstilla och relativt varmt. Inget idealiskt kläckar eller fiskeväder med andra ord. Sitter ner vid åkanten under en lång stund för att försöka lokalisera någon vakande fisk men då jag inte ser någon väljer jag att börja blindfiska mig nedströms. Börjar mitt på sträckan för att spara den övre delen ifall fisken skulle börja vaka. Börjar med kort lina som förlängs efter vartannat kast. På det sättet täcker jag effektivt hela åbrädden.  Först ut på tafsen är en klassisk Alexandra. Redan i andra kasten kan jag landa en liten öring men stark öring. Fortsätter nedströms och innan strömmen övergår i en stridare fors kan jag landa ytterligare två mindre öringar. Denna gång på en March brown.  Då det endast verkar vara mindre fisk i farten beslutar jag mig för förflyttning till en ny sträcka.



På nästa sträcka är det sällan någon som fiskar. Särskilt på den sida som jag fiskar ifrån. På nacken står alltid öring och sträckan riktigt luktar storfisk. Återigen blir det nedströmsfiske. Närmar mig nacken så försiktigt jag bara kan.  När min Black zulu sveper över den punkt där nacken övergår till fors tar öringen stenhårt. Tror först på en fisk på över kilot men som så många gånger förr kan man konstatera att Ätranöringen förvånar med sin styrka. Gör inga mer kast den här dagen utan sätter mig ner med ryggen mot ett träd och njuter av den stilla försommarkvällen.