Tropiskt rödingfiske

Vår årliga fjällfiskevecka kunde minst sagt skett under bättre förutsättningar. En envis värmebölja har bitit sig fast över norrbotten med nästintill dagliga åskoväder som följd. Inte de bästa förutsättningarna för rödingjakt med andra ord. När vi lyfter från helikopterbasen är det med en svart, hotfull och mullrande vägg i hälarna. Vi är på väg till ett för oss okänt område som vi egentligen vet ganska lite om men som ryktesvis håller fina bestånd av stor röding.

Det är minst 25 grader när vi landar vid vår tänkta lägersjö. Att det kommer bli svårfiskat har vi förstått och efter att ha fått lägret på plats och därefter mätt temperaturen i sjön till över 20 grader blir det allt mer uppenbart att det i huvudsak är ett rent kvälls o nattfiske vi kommer att få ägna oss åt.
Hemmasjön ser mycket intressant ut. Långsmal med fina vikar och rejäla djupkanter. Det ser kort sagt idealiskt ut.

Lägret vid sjön

Framåt kvällningen börjar det vaka frekvent över hela sjön. Det kläcker nattsländor, många av dem av allra största modell. Vi har fiskkontakt vid flera tillfällen, bland annat ett tafsbrott efter ett brutalt hugg, innan Andreas lyckas kroka två rödingar på strax under kilot på en torr nattsländeimitation. När kvällen övergår till natt stannar aktiviteten av allt mer. Tommy och jag harvar på. Vi anar att en andra huggperiod kommer under sennatten. Och vi får rätt! I gryningen börjar rödingen återigen att röra på sig. Jag lyckas landa ett riktigt krutpaket på 1.6kg i hemmaviken. Inte helt oväntat på en streaking caddis, min absoluta favorit på röding.

Andreas drillar röding

Röding från hemmaviken

Jag har observerat en fisk som patrullerar mynningen till en smal kanal. Den verkar ta något strax under ytan precis i ytfilmen, troligtvis nattsländepuppor. Jag lägger försiktigt ut flugan i fiskens tänkta färdriktning. Den tar utan tvekan. Efter en riktigt spännande kamp kan Tommy hjälpa mig att håva en riktig praktfisk på en vikt strax över 1.5kg. En av de vackraste rödingar jag fångat.

Fjällets vackraste

Nästa dag blir en mellandag. Fiske är inte att tänka på egentligen, det är allt för varmt. Andreas och jag tar ändå en tur till grannsjön. Mest för att utforska. Det ser ut som vid hemmassjön. I princip stendött. Vi ser ett vak under de timmar vi fiskar trots relativt många aktiva nattsländor på ytan och vid land. Vädret hade helt klart passat bättre på en medelhavssemester än en i fjällvärlden och vi mäter upp en lufttemperatur på 27.5 grader på eftermiddagen. Det är inte bara vädret som är hett även myggen och bromsarna är rejält heta på gröten. Särskilt bromsarna låter sig väl smaka av lättklädda fiskare.

Nattsländorna var i farten

 Kvällen blir inte alls lika fin fiskemässigt som gårdagskvällen. Dålig fisk och insektsaktivitet. Jag passar på att vandra och fiska mig runt hemmasjön. Missar två bättre fiskar mycket på grund av okoncentration. Det är lätt att bli lite oskärpt och slö i den gassande midnattssolen. Andreas och Tommy har varit något mer lyckosamma med var sin landad på strax under kilot.

Tommy landar fin röding i sina vita sneakers...

Vi har spanat in ett mindre strömvatten på kartan. En liten jokk som slingrar sig fram i en dalgång en bit bort från lägret. Teorin som jag har är att jokken som hämtar allt sitt vatten från smältande snö från bergssidorna håller en betydlig lägre vattentemperatur än de omgivande sjöarna och drar till sig de värmeskyende rödingarna.

Vi packar packar för en heldag och ger oss av mot jokken. Rutten går via fyra fina sjöar. Två utav dem ser riktigt lovande ut, djupa och fina. Nog måste dessa hålla fin röding? Otrampat är det runt dem också. Vi ser inga som helst spår av mänsklig aktivitet men inte heller ett enda spår av fisk. Hit måste vi återvända vid bättre förutsättningar! Vi observerar även ett kungsörnspar. En mäktig syn med dessa fantastiska fåglar svävandes tillsynes utan ansträngning med hjälp av uppåtvindarna. Under veckans gång kan vi konstatera att området hyser ett fantastiskt rikt fågelliv. Mängder av ripor, vråk och inte mindre än tre kungsörnspar.

Det blir en rejält ansträngande vandring över fjället. solen gassar obarmhärtigt från en klarblå himmel. Vi får ta täta vätskepauser och hela tiden är myggen på oss likt iglar. Med en sista kraftansträngning tar vi oss upp för det sista krönet. Nedanför väntar oss vår belöning. En grön frodig dalgång öppnar upp sig nedanför och i dess botten slingrar sig den lilla jokken likt en blå orm i grönskan. Det här ser grymt lovande ut.

Frågan är bara hur vi skall ta oss ner? Enda vägen ner tycks vara genom en smal och mycket brant bäckravin. Det är rejält knivigt att ta sig ner med mängder av meterstora block och ogenomtränliga björksnår. När det planar ut väntar ett träsk innan jokken tar vid. När vi kommer fram väntar en syn vi aldrig kommer att glömma. Jokken gör en skarp krök efter en kortare fors. Här har vattnet under årens lopp gröpt ur en djup pool. I det ginklara 3-4 meter djupa vattnet simmar säkert ett par hundra rödingar. Det är så man inte tror att det är sant. Helt sjukt! En del av fiskarna är riktiga klunsar på en bit över 2kg. Med darrande händer tar jag fram spöt. Det hugger direkt. Vi får en stunds härligt torrflugefiske på fin röding och även ett par rejäla öringar i den lilla vackra jokken. Sightfishing på röding i strömmande vatten. Vem hade förväntat sig det?

Jokken som vi fann

Efter en välbehövlig matpaus forsätter vi nedströms. Överallt ser vi spår av älg och vi har även sällskap av den mäktiga kungsörnen som kretsar över dalgången. Periodvis är terrängen rent utsagt överjävlig med i princip ogenomträngliga videsnår. Ett grönt helvete som knappt en ål kan ta sig igenom. Detta varvat med ett par rejäla träsk. "Rambo släng dig i väggen" utbrister Tommy. Räddningen blir en älgstig som slingrar sig genom snåren och tar oss ut till någorlunda vettig terräng. nog för att man upplevt ett och annat jävligt videsnår men det här tar verkligen priset.

Vandringen tar oss ner till ett mer lugnflytande parti av jokken strax innan en lite större sjö. Här får vi återigen uppleva ett mycket fint fiske. Här nere är det öringen som dominerar och vi lyckas landa ett helt knippe kilosöringar på våra torrflugor. När vi efter en mycket seg vandring sitter och pustar och summerar dagen kan vi konstatera att vi varit med om något fantastiskt. Till den jokken måste vi återvända!

Det gick fin öring i de nedre delarna

Med trötta ben mot lägret

Dan därpå beslutar vi oss återvända till den lilla jokken. Tommy som vandrat lite för långt i sina vadarkängor stannar hemma och slickar såren och Andreas och jag ger oss av på egen hand. Denna gång väljer vi ett parti högre upp i dalgången. Här är jokken något smalare men även mer lättillgänglig. Återigen får vi uppleva ett fiske som man bara kan drömma om. Det står otroliga mängder röding och en och annan fin öring i strömmen. Vi tappar räkningen på hur många fiskar vi landar. Egentligen är det oväsentligt. Vi har fått uppleva ett torrflugefiske i Alaskaklass.

urstark öring

Rödingen var med på noterna

De övre delarna

Näst sista dagen ger vi oss åter av med hela gänget. Hemmasjön är extremt svårfiskad. Rödingen står och trycker på djupet och gör endast sporadiska jaktraider längs djupkanterna. Vi inser att det är jokken som gäller och trots att vi vet att en lång vandring som väntar ger vi oss av på lätta ben. Denna gång är det de fina öringarna i jokken nedre lopp som lockar. Vi har tur och kommer ner till en jokk som visar sig från sin bästa sida. Gissningsvis landar vi ett 15-tal öringar på runt kilot och ett par är på runt 1,5.  Dessutom mängder av mindre öring och ett knippe fina rödingar Tommy slår till med en riktig praktfisk på 1,8kg med en brutal paddel. Det tokigt fina fisket får Tommy till att döpa jokken till Tokijokk.

Öringdrill

Strandfynd

Öringarna var på hugget

Solnedgång vid Tokijokk

 

 

Hemfärden närmar sig med stormsteg. Normalt sett brukar vi i princip fiska fram till helikoptern kan anas borta vid horisonten. Denna gång är det annorlunda.  Den här sista dagen slappnar vi bara av vid lägret och gör endast en del sporadiska kast. Vi har fått uppleva mer än vi kunde drömma om. Ett fantastiskt fiske trots de svåraste av förutsättningar, en härlig gemenskap med ett mycket sammansvetsat gäng och ett underbart område vars sjöar vi tror kan bjuda på hemligheter vid bättre förutsättningar. Hit vill vi återvända.

Ett grymt bra gäng

Mot civilisationen

Restaurering och fiske

Idag samlades ett tiotal medlemmar i Hillareds sportfiske och fiskevårdsklubb för att utföra restaurering i tre biflöden till Ätran. 

Utplacering av större och mindre stenar

Världens starkaste Hillaredsbo

På flera ställen fick vi röja vandringshinder som stoppar upp strömflödet och som ibland orsakar översvämningar.

Vandringshinder före

Efter

En mycket vänlig markägare gav oss tillstånd att köra ner med traktor och fyrhjuling med lekgrus och sten som vi sedan lade ut i den lilla bäcken.

Anders som är duktig på att flugfiska öring är tydligen också riktigt bra på att tjöta upp öringarna :)

Tjötig 

Här gick bäcken trögflytande innan

Sandbotten som numera är lekgrusbotten

Gänget tog en välbehövlig paus med korvgrillning och många sköna historier drogs :)

Anders och Annika visade upp några giftiga gäddbeten. Annika passade på att lura en gädda under tiden som vi grillade. I magen fanns tre kräftor.

Gäddgodis

Gädda gillar gädda

Gäddmat

Som avslutning och som en liten belöning fiskade vi öring i Ätran där medlemmar fick prova på att flugfiska. Stort tack till samtliga för en gedigen insats och en mycket trevlig dag!

Gubbar och gummor på rad

Snyggaste kepsen

Kul med flugfiske

Välbehövlig vila

Gäddfiske i Ätran

Idag träffades ett gäng tappra medlemmar i Hillareds sportfiske och fiskevårdsklubb för att fiska gädda i Ätran.

Under öringfisket tidigare på säsongen har flera sett gädda klippa öringar i strömmen och vi var lite nyfikna på om vi kunde lura någon av dessa.

Det fanns olika strategier och metoder denna kväll.

Husdjur???

Hopplöst sa grodan som inga ben hade...

Flashigt

Anders som hade fiskat en stund berättade att en skaplig gädda tagit flugan och klippt tafsen. Vi gick dit och jag tänkte att jag kunde göra ett försök. Mellan strömmen och en liten ö av vass hade Anders haft kontakt. Jag lade ut flugan i strömmen och lät den driva nedströms. Två drag i linan och vattnet exploderar. Först tror jag att det är en större öring som tagit flugan. Fisken verkar vilja vara mer över vattnet än under och ganska snart ser vi att det är en välgödd gädda. På land kan vi konstatera att Anders fluga sitter i käften.

Munnen full..

 Linkan som älskar gäddfilé konstaterar att gäddan har en förkärlek till öring. I de flesta fall brukar gäddorna vara fulla med kräftor.

Öring i magen

Fisket fortsätter och det är lite trögt. Flera har haft hugg och efterföljare, men det verkar inte som att gäddorna är i stöten. 

Efter en stunds fiske samlas vi för lite fika och trevligt snack. Max Larsson som drog en fin gädda strax över två kilo vann ett pris innehållande en påse med gott och blandat.

Max med en fin gädda som kommer att hamna i ett foliepaket i ugnen

En påse med sega jiggar

Anders delar ut klubbens allra första pris till Max

Fisket fortsatte under kvällen och trots att fisket var trögt var det en riktig trevlig sammankomst med goa gubbar och gummor ;)

Till sist lägger vi ut en riktig bad- ass gädda som Anders lurade med flugspöt under ett provfiske i Ätran för en tid sedan

Bad ass pike

Är Du intresserad av att bli medlem? Klicka här för att läsa mer!

Nattfiske

Mitt under nattmatchen mellan Nigeria och Bosnien slår mig tanken.  Vad fasen gör jag här? Femton minuter senare sitter jag nere vid ån med en stor termos laddad med det svartaste av kaffe.  Det är rejält kyligt, kanske runt 3 grader. Kurar ihop mig vid stenmuren och försöker vänja ögonen vid det obefintliga ljuset. Förutom hundskall i fjärran och forsens brus hörs inga andra ljud. Någon enstaka mindre nattslända fladdrar förbi.

 Jag märker inte av någon aktivitet där ute i strömmen. Men så hörs plötsligt ett plask och sen ett till. Det verkar vara två fiskar som är aktiva. Den som är närmast och som verkar vara den största nobbar alla mina inviter. Trots ett flertal flugbyten får jag den inte att stiga mot flugan.  Byter till en muddler och inriktar mig mot den mindre fisken som står där nere på kanten av nacken.  Första kastet blir för kort men i nästa kast tvekar den inte och tar flugan med ett rejält plask. Ingen av åns jättar men ändå en fin fisk i god kondition.  

Nu är plötsligt den större fisken med på noterna. Två gånger är den uppe och synar muddlern innan den tar.  Den kämpar vilt och försöker rusa nedströms ner i den strida forsen.  Efter att ha landat den omkring halvmeterlånga fisken upptäcker jag ett rejält trassel på skjutlinan. Medan jag löser knuten i pannlampans sken smäller det till i grejorna. En öring har tagit muddlern som legat och fladdrat i strömmen över ett grundområde nedströms. En mäktig rusning uppströms följer. Det blir en knepig drillning där fisken både är på väg upp på land och på väg in under ett nerfallet träd. Jag har den inne vid kanten 2 gånger och kan konstatera att det förmodligen är den största fisk jag någonsin haft på i ån.  Fisken gör några rejäla knyckar med skallen och går loss från kroken.  Står där med snopen min under ett par minuter.  En liten tröst är kanske att jag egentligen inte förtjänade den öringen.

 

Gryningsöring

Gryningen närmar sig så sakteliga och jag bestämmer mig för att testa en annan sträcka. Jag prövar ett kortare strömparti där det alltid står stor fisk. Fiskar mig sakta nedströms och precis när flugan når den punkt där forsen tappar kraft hugger det.  Även den här fisken envisas med en uppströmsrusning.  Den är rejält krånglig och jag halkar omkring en bra stund bland åns hala storstenar innan jag lyckas med håvningen. En härlig gulbukad Ätranöring.  Känner mig rätt trött och mätt på intryck och sätter mig ner vid åkanten.  Det är en magisk morgon där vid ån med en morgondimma som slukas alltmer av den stigande solen.  Dröjer mig kvar ytterligare någon timme och när jag sen beger mig hemåt är det med lätta steg. 

Morgon vid ån