Nattfiske

Mitt under nattmatchen mellan Nigeria och Bosnien slår mig tanken.  Vad fasen gör jag här? Femton minuter senare sitter jag nere vid ån med en stor termos laddad med det svartaste av kaffe.  Det är rejält kyligt, kanske runt 3 grader. Kurar ihop mig vid stenmuren och försöker vänja ögonen vid det obefintliga ljuset. Förutom hundskall i fjärran och forsens brus hörs inga andra ljud. Någon enstaka mindre nattslända fladdrar förbi.

 Jag märker inte av någon aktivitet där ute i strömmen. Men så hörs plötsligt ett plask och sen ett till. Det verkar vara två fiskar som är aktiva. Den som är närmast och som verkar vara den största nobbar alla mina inviter. Trots ett flertal flugbyten får jag den inte att stiga mot flugan.  Byter till en muddler och inriktar mig mot den mindre fisken som står där nere på kanten av nacken.  Första kastet blir för kort men i nästa kast tvekar den inte och tar flugan med ett rejält plask. Ingen av åns jättar men ändå en fin fisk i god kondition.  

Nu är plötsligt den större fisken med på noterna. Två gånger är den uppe och synar muddlern innan den tar.  Den kämpar vilt och försöker rusa nedströms ner i den strida forsen.  Efter att ha landat den omkring halvmeterlånga fisken upptäcker jag ett rejält trassel på skjutlinan. Medan jag löser knuten i pannlampans sken smäller det till i grejorna. En öring har tagit muddlern som legat och fladdrat i strömmen över ett grundområde nedströms. En mäktig rusning uppströms följer. Det blir en knepig drillning där fisken både är på väg upp på land och på väg in under ett nerfallet träd. Jag har den inne vid kanten 2 gånger och kan konstatera att det förmodligen är den största fisk jag någonsin haft på i ån.  Fisken gör några rejäla knyckar med skallen och går loss från kroken.  Står där med snopen min under ett par minuter.  En liten tröst är kanske att jag egentligen inte förtjänade den öringen.

 

Gryningsöring

Gryningen närmar sig så sakteliga och jag bestämmer mig för att testa en annan sträcka. Jag prövar ett kortare strömparti där det alltid står stor fisk. Fiskar mig sakta nedströms och precis när flugan når den punkt där forsen tappar kraft hugger det.  Även den här fisken envisas med en uppströmsrusning.  Den är rejält krånglig och jag halkar omkring en bra stund bland åns hala storstenar innan jag lyckas med håvningen. En härlig gulbukad Ätranöring.  Känner mig rätt trött och mätt på intryck och sätter mig ner vid åkanten.  Det är en magisk morgon där vid ån med en morgondimma som slukas alltmer av den stigande solen.  Dröjer mig kvar ytterligare någon timme och när jag sen beger mig hemåt är det med lätta steg. 

Morgon vid ån