En fin morgon vid ån

Tar tillfället i akt att fiska en sista gång i ån för i år. Jag vaknar med tuppen, greppar spöt och går något sömndrucken ner till ån. Det är en kall morgon, nästan magisk när ångan från ån stiger i det tidiga morgonljuset. Jag blir sittande en lång stund med kaffekoppen och bara njuter av utsikten. 

Jag väcks ur dåsigheten av ett snabbt snärtigt vak uppströms. Jag kan se enstaka nattsländor och en och annan dagslända i luften, men jag har svårt i motljuset se något på ytan. På vinst och förlust lägger jag en nattsländeimitation uppströms den vakande fisken strax nedanför stenen. I motljuset är det omöjligt att se flugan, men jag hör plasket när öringen går upp och tar flugan. Jag lyfter spöt och öringen rusar uppströms en bra bit och stannar. Stannar lite väl länge i strömmen och jag förstår att öringen gått lös bland vegetationen och flugan har gått fast.

Jag fortsätter att fiska blint med torrflugan men ingen fisk vill gå upp och ta. Byter till en nattsländepuppa som jag fiskar uppströms. 

Det visar sig vara rätt taktik denna gången. Jag lyckas drilla tre öringar och lyckas också tappa ytterligare ett antal. Utöver detta får jag massor av abborre och en hel del mört.

Jag sätter mig ner en stund och konstaterar att det kan löna sig att gå upp i ottan. I stor ödmjukhet tackar jag ån för denna gång och så vandrar jag hemåt trött men också glad och ganska nöjd. På återseende!