Den i det närmaste bortglömda och ibland lite bespottade flugtypen är långt mer mångsidig än sitt rykte. De flesta tänker nog på det traditionella nedströmsfisket i samband med våtflugefiske. I själva verket är flugtypen mycket mer mångsidig än så och kan t.ex. fiskas uppströms både som kläckare och även torrt.
När jag kommer ner till ån har vi hunnit en bra bit in på eftermiddagen. Solen skiner från en klarblå himmel, det är vinstilla och relativt varmt. Inget idealiskt kläckar eller fiskeväder med andra ord. Sitter ner vid åkanten under en lång stund för att försöka lokalisera någon vakande fisk men då jag inte ser någon väljer jag att börja blindfiska mig nedströms. Börjar mitt på sträckan för att spara den övre delen ifall fisken skulle börja vaka. Börjar med kort lina som förlängs efter vartannat kast. På det sättet täcker jag effektivt hela åbrädden. Först ut på tafsen är en klassisk Alexandra. Redan i andra kasten kan jag landa en liten öring men stark öring. Fortsätter nedströms och innan strömmen övergår i en stridare fors kan jag landa ytterligare två mindre öringar. Denna gång på en March brown. Då det endast verkar vara mindre fisk i farten beslutar jag mig för förflyttning till en ny sträcka.
På nästa sträcka är det sällan någon som fiskar. Särskilt på den sida som jag fiskar ifrån. På nacken står alltid öring och sträckan riktigt luktar storfisk. Återigen blir det nedströmsfiske. Närmar mig nacken så försiktigt jag bara kan. När min Black zulu sveper över den punkt där nacken övergår till fors tar öringen stenhårt. Tror först på en fisk på över kilot men som så många gånger förr kan man konstatera att Ätranöringen förvånar med sin styrka. Gör inga mer kast den här dagen utan sätter mig ner med ryggen mot ett träd och njuter av den stilla försommarkvällen.
Riktig trevlig läsning Anders!
SvaraRadera