Fiskafänge med Christian

Sätter mig i bilen för ännu en dag vid ån. Sitter och funderar på vart jag skall åka när jag kommer på ett sträcka av ån i slutet av samhället som man alltid kör över. Här rinner faktiskt en ganska fin strömsträcka. Jag greppar spöt och går ner. Det är ganska sparsamma kläckningar mitt på dagen så jag börjar att fiska med nymf i de djupare partierna. Fisket går ganska trögt. I ögonvrån tycks jag se ett vak på nacken. Ett par kast senare har jag lyckat lura en hel knippe öringar med en danica imitation

Christian ringer och berättar att han hamnat i en mindre kläck- och vakperiod. När jag kommer fram landar han en fin öring. 

Lika intensivt som kläckningarna och vaken kommer igång, lika plötsligt slutar det. 

En av landets flugfiskemagasin är på plats för att skriva en artikel och vi lämnar plats. 

Vi åker vidare och bestämmer oss för att vänta in kvällen och förhoppningsvis lite bättre kläckningar. Under tiden passar jag på att fota delar av åns insektsliv

När kvällen kommer ökar aktiviteten på ytan och öringen börjar vaka. Vakperioderna är korta så det gäller att hänga på! Christian lyckas lura en mindre öring på en Adams

Vi lyckas lura några riktigt fina och ilskna öringar men denna kväll avgår öringarna med segern! Tack Christian för en trevlig och till slut en spännande kväll!

Mayfly time

Insektslivet i ån har tagit rejäl fart. Stora kläckningar av framförallt vulgata och nu på senare tid också danica. Det blir svårt att sammanfatta de senaste dagarnas fiske, så jag tänker skildra en händelse som stannar kvar lite extra.

Det kläcker enorma antal vulgator på lugnflytet som sedan glider ner i strömmen. Jag ser fullt med vakande fisk, nästan så jag inte vet vart jag skall lägga flugan. Min vulgata imitation ratas obönhörligen... jag får stilla mig, sätta mig ner och studera. Enstaka dancior flyter ner i strömmen och där ser jag en öring välja en danica istället! Mycket märkligt! Jag byter fluga till en ljusare.

Jag lägger ut flugan gång på gång, men får inte exakt dit flugan där jag vill. När det är så mycket sländor i vattnet behöver inte öringen förflytta sig i sidled, den står tryggt kvar och tar för sig. Jag ändrar position något och där......

...jag behöver knappast göra ett mothugg! Öringen är riktigt stark och gör en lång rusning uppströms. Kampen är hård och jag är övertygad om öringen kommer gå ur detta segrande. Mot alla odds lyckas jag håva öringen. Jag får lägga mig ner en stund och försöker smälta intrycken. Fåglarna kvittrar, forsen brusar två öringar vakar precis intill mig... jag får nypa mig i armen ett par gånger. Nä, detta är ingen dröm....

Dubbeldrill i torrflugehimlen

Vi fick en magisk dag vid ån. En sån dag som man kommer minnas länge.
Vi kommer ner till ån på eftermiddagen. Vi observerar ett antal vakande fiskar i strömpartiet innan en liten fors tar vid. Det är inga små öringar det förstår vi. Min gode vän Tommy får första chansen, själv går jag lite nerströms. En minut senare står vi med kraftiga spöböj bägge två och drillar stor Ätranöring. Fantastiskt! De följande timmarna har vi ett fantastiskt flugfiske. Det är så att man får nypa sig i armen. Senare på kvällen ansluter även Theo från Göteborg. Vi landar 9 fiskar runt halvmetern och tappar lika många. Vi har skådat torrflugehimlen.

Dagens första

Ovanligt tecknad Ätranöring

Vulgatorna kläckte



Tommy i väntan på hugg

Hillaredstorped




 

Möte på stigen

När jag kliver ur bilen möts jag av alla vårens ljud och underbara dofter. Jag monterar spöt och vandrar stigen ned mot ån. På vägen möter jag Anders. Jag ser på långt håll att något har hänt. Det riktigt lyser om mannen och han nästan svävar fram där på stigen. Vi behöver inte säga så mycket, jag förstår. Han önskar mig lycka till och jag fortsätter min färd uppströms. Jag sätter mig en stund på en sten och kan konstatera att det kläcker både nattsländor, bäcksländor och dagsländor, framförallt Vulgator och men också enstaka Danicor.

Det dröjer inte länge innan jag kan se tre fiskar vaka. Detta är vad varje flugfiskare längtar efter! Jag försöker ta det lugnt och stilla men får ändå knyta om flugan tre gånger. Jag vadar försiktigt ut och skall smeka ut flugan när det tar bomstopp i bakkastet. Givetvis fastnar flugan i trädet. Jag backar tillbaka och knyter på en ny fluga, pust! Flugan glider vackert nedströms ståndplatsen. Jag förväntar mig ett riktigt plask och blir riktigt förvånad öringen väldigt lugnt går upp och suger ner flugan. Jag tror först att det är en liten fisk, men jag blir snabbt varse att så inte är fallet. Öringen drar nedströms och jag får sätta stor press. Jag backar upp en bit och öringen rusar förbi mig uppströms. Till slut får jag öringen i håven och jag får sätta mig på en sten. Mina ben skakar rejält vid detta laget.

Jag får sitta en stund för att bara smälta intrycken. Jag vadar ut i strömmen igen och lägger ut ett nytt kast. Jag tror knappt att det är sant men en öring går upp mycket lugnt men bestämt och tar flugan.Mycket förvånad konstigt nog gör jag ett väldigt sent mothugg. En ny dans i ån tar vid. Denna gång får jag följa öringen nedströms en bit innan jag kan håva den.

När jag vandrar stigen tillbaka till bilen är det på lätta ben och med ett minst lika stort leende på läpparna som på Anders jag mötte några timmar tidigare.

Nya jaktmarker

En ny dag med nya jaktmarker. Efter en traumatisk upplevelse på stormarknaden och slit bakom gräsklipparen öppnades ett litet fönster för en timme eller två av kvalitetstid med spöt. När jag kommer ner till ån ser jag ett flertal fiskar vaka efter vulgator alldeles i början av en kort ström och det är inga dåliga pjäser, kilofiskar och mer därtill. Efter ett par påslag på en hjorthårsvulgata byter jag till en Danica i klinkhammerstil. Fast fisk efter ett par kast. En riktigt fin fight följer. Tillslut kan jag landa en härlig öring på eller strax över 50cm.

Tvekamp i forsen

Gårdagen bjöd på ett mycket spännande fiske med ett par landade fiskar runt 40cm men också kontakt med två av åns större fiskar. Skulle de stora stå kvar idag också? Började fiska av en normalt säker pool på sträckans övre del. Inte ett vak, inte minsta lilla dragning i flugan och inte någon form av insektsaktivitet. Kort sagt stendött. Kan dagens värmebölja påverkat fisken? Går nedströms till kvarnhöljan men det är lika dött där. Sätter mig ner och inväntar skymningsmörkret och vips börjar det att hända saker. Har plötsligt ett flertal hugg på min gröna nymf och lyckas landa två fina fiskar.

 

 

Fisken har backat ner från poolen och ner på nacken. Börjar fiska av en del där jag vet att de stora brukar stå. Gör två kast med varje linlängd och förlänger linan metodiskt mellan kasten. Plötsligt smäller det till och jag förstår direkt att det är en fin fisk. Den är något tam i början men gör sen en rusning från poolens mitt genom det högra brofästet och ner i forsen nedströms. Det går inte att följa fisken utan en simtur, något som inte är direkt lockande... Ger löslina och lyckas klättra upp på ett av de gamla brofästena och ner på andra sidan. Lyckas krångla runt spöt runt ett par stora alar och börjar hala in löslina. Är fisken kvar? Tunga knyckar känns i spöt. Lyckas till slut landa fisken på ön i forsen. Vilken pärs och vilken vacker fisk! 56cm Ätranguld. Sätter mig ner, dricker mitt kaffe med ett stort leende på läpparna.

Tokhugg och tafsbrott

Åkte ner till Buttorp för att fiska av de höljor i forsen som är hyfsat lättåtkomliga i nuvarande lågvatten. Trots det varma och fuktiga vädret såg jag inga som helst kläckningar. Vid detta typ av "fickfiske" hinner inte flugan flyta länge innan den draggar i den starka strömmen. Jag valde att knyta på en stor hjorthårsfluga som jag kallar no mercy.

No mercy

Med denna typ av fluga kan man fiska lite hur som helst, fri driftande och- eller stripande över öringens ståndplatser. Påslagen är ofta hårda och explosiva :)

Lägger ett kort kast snett nedströms och flugan landar i lugnvattnet bakom en sten. Det smäller till direkt och en stark öring rusar två höljor längre ner. Jag får springa efter och lyckas efter några tunga rusningar greppa en skaplig öring.

Strömmens guld

Går uppströms och sätter mig ner på en sten och låter flugan torka en stund. Jag lägger lite förstrött ut flugan igen i samma hölja fast nu framför stenen och repar samtidigt ut lite mer lina. Det stramar till och jag tror först att flugan gått fast i stenen. Ganska snart inser jag att det är en öring av modell större som sätter fart nedströms. Vattnet exploderar längre ner och jag ser en kilosöring göra sig kvitt flugan. Snacka om adrenalinpåslag! Två kast, två öringar. Jag fortsätter nedströms och fiskar av höljorna utan att känna något. Christian ringer och berättar om vakande fisk längre uppströms och en öring landad.

Givetvis har öringarna slutat vaka när jag kommer fram... 

När det börjar skymma knyter jag på en muddler och lägger ut ett kast i poolen nedströms. När jag tar in flugan nyper det till och en virvel avslöjar en öring. Jäklar tänker jag! Lägger ut flugan igen och när flugan sakta närmar sig ståndplatsen tar jag in flugan snabbt. Vattnet exploderar och jag behöver knappast göra ett mothugg. Precis när jag tänker att öringen kommer rusa ner i forsen smäller tafsen av och allt är över.....

Jag går nedströms och hittar Anders fiska av några giftiga ståndplatser. Även Anders har fiskat på en stor öring som visat sig i några tunga vak, men som så många gånger förr överlistas inte Elmer i första taget.

Anders fiskar av en giftig ståndplats

Anders fiskar av en fin djuphölja

Vi avrundar med att njuta av den något kyliga vårkvällen och diskuterar om och när kläckningarna kommer igång och vilka strategier som kan tänkas fungera när det väl kör igång.