Det kläcker enorma antal vulgator på lugnflytet som sedan glider ner i strömmen. Jag ser fullt med vakande fisk, nästan så jag inte vet vart jag skall lägga flugan. Min vulgata imitation ratas obönhörligen... jag får stilla mig, sätta mig ner och studera. Enstaka dancior flyter ner i strömmen och där ser jag en öring välja en danica istället! Mycket märkligt! Jag byter fluga till en ljusare.
Jag lägger ut flugan gång på gång, men får inte exakt dit flugan där jag vill. När det är så mycket sländor i vattnet behöver inte öringen förflytta sig i sidled, den står tryggt kvar och tar för sig. Jag ändrar position något och där......
...jag behöver knappast göra ett mothugg! Öringen är riktigt stark och gör en lång rusning uppströms. Kampen är hård och jag är övertygad om öringen kommer gå ur detta segrande. Mot alla odds lyckas jag håva öringen. Jag får lägga mig ner en stund och försöker smälta intrycken. Fåglarna kvittrar, forsen brusar två öringar vakar precis intill mig... jag får nypa mig i armen ett par gånger. Nä, detta är ingen dröm....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar