Från nymf till baetis

Efter diverse trädgårdsarbeten kunde jag inte hålla mig. Tog en tur till ån för några timmars fiske. Fick möte på stigen.
 

 
När jag kom ner till ån kunde jag se både nattsländor och bäckländor svärma ovan ytan. Inga vak. Jag hade ju ett riktigt trevligt nymffiske senast så jag riggade upp spöt med nappindikator och en liten påfågelnymf.
 

 
Provade att fiska av några för mig nya sträckor i ån. Fiskade mig uppströms och hade fisk i vartenda kast, dock inga öringar men massor av abborrar och mört.

Närmade mig en liten djupare hölja och fiskade av den mycket noggrant med korta uppströms kast. Nappindikatorn stannar till och jag gör mothugg. En liten stark öring denna gång!

Kände på mig att det kunde stå fler öringar i höljan och några kast senare blir det åka av då öringen drar iväg uppströms med påfågelnymfen.

När jag skall återutsätta öringen ser jag i ögonvrån ett vak. Sätter mig och väntar ett tag men öringen visar sig inte. Jag lägger ut nymfen ett par meter uppströms där öringen vakade sist. Nappindikatorn stannar till och jag gör ett mäktigt mothugg! Upp flyger en vettskrämd abborre! Ger mig inte, lägger flera kast över området och till slut tar öringen och bjuder upp till dans. Jag får springa efter och får till slut stopp på expresståget!

När det börjar skymma smäller det överallt i ån. Jag kan inte se vad öringarna tar, men de kraftiga vaken avslöjar att det är något som är på väg att lyfta. Flera öringar hoppar upp i luften. Jag gör otaliga flugbyten, allt ifrån nattsländepuppor till vingade nattsländor, till kläckare, men ingen öring vill ens titta på mina flugor. När jag sätter mig ner för att försöka se vad öringen kan tänkas äta ser jag flera små baetis i ett spindelnät. Hittar något som hyfsat liknar denna lilla dagslända, men imitationen är ju några nummer för stor. Har mycket svårt att se flugan och varje gång öringen smäller på i strömmen gör jag mothugg vilket leder till att jag får klättra i träd för att plocka ner flugan. Nu är det ganska mörkt och jag tänker bara ett kast till, bara ett kast till. Mååånga kast senare lyckas jag till slut lura en skaplig öring! Packar ihop nöjd och vandrar trött men ändå med lätta ben tillbaka till bilen ackompanjerad av underbar fågelsång. Semester när den är som bäst :)