Uppströms nymf och ätranguld

Ett bra sätt att skingra tankarna är att vandra den gamla stigen ner till ån med spöt i handen. Kunde konstatera att vattnet stigit något sedan sist. Satte mig ner för att se vad som kläckte och med förhoppning på vakande fisk. Ganska omgående vakar en ganska stor fisk snett uppströms en sten. Det är några nattsländor i farten och faktiskt en och annan danica. Jag knyter på en nattsländeimitation och i andra kastet går fisken upp men jag bommar i mothugget. Öringen stiger inte någon mer gång.
 
Det händer inte mycket mer och jag bestämmer mig för att byta taktik. Jag riggar om spöt för nymf fiske. Vid nymffiske är någon slags nappindikator nästan ett måste tycker jag. En stor buskig torrfluga brukar aldrig vara fel. En annan smidig lösning är Biostrike från Loon, en slags flyt deg i två färger. Enkel att rulla till rätt form mellan fingrarna för att sedan klämmas dit på tafsen.
 

 

 
 
Knyter på en liten olivegrön nymf med en liten guldskalle i storlek 14.
 

 
 
Kastar korta kast uppströms och fiskar noga av höljan innan jag tar ett eller två steg uppströms. Lägger kastet ovan en sten. När nappindikatorn passerat stenen stannar den till ett ögonblick och jag gör tveksamt ett mothugg. Det blänker till av guld i strömmen och en av åns fina öringar rusar nedströms. Jag har fullt sjå att hålla den kvar i höljan, några meter till och den far rakt ner i forsen.
 
Jag lyckas till slut att håva en vacker Ätranöring!
 

 
Vilken härlig start på kvällen! Fortsätter att fiska uppströms och får ofantligt många abborrar och en och annan mört.

Lite längre uppströms ser jag tecken på att någon annan jägare varit i farten

 

 

Det börjar skymma och jag funderar på att bege mig hemåt. Testar en sista gång i längs med en strömkant. Jag ser nappindikatorn dra iväg sidledes och jag gör mothugg. Likt ett tåg drar öringen rakt igenom höljan uppströms och fortsätter förbi nacken innan den stannar. Backingen är flera meter utanför spötoppen och jag vet inte riktigt vad som händer. Jag inser att jag måste följa fisken uppströms. Linan slackar och jag tror under ett kort ögonblick att öringen har släppt. Då ser jag öringen simma förbi mig nedströms och jag får stapla ner efter öringen i ån likt ett stelbent fyllo. Hoppas ingen ser mig nu tänker jag...

Jag är helt övertygad om att öringen kommer gå segrande, men lyckligtvis får jag öringen i håven.

Jag får sätta mig ner igen och ta en välbehövd fika innan jag vandrar hemåt mot en blodröd himmel...