En fin morgon vid ån

Tar tillfället i akt att fiska en sista gång i ån för i år. Jag vaknar med tuppen, greppar spöt och går något sömndrucken ner till ån. Det är en kall morgon, nästan magisk när ångan från ån stiger i det tidiga morgonljuset. Jag blir sittande en lång stund med kaffekoppen och bara njuter av utsikten. 

Jag väcks ur dåsigheten av ett snabbt snärtigt vak uppströms. Jag kan se enstaka nattsländor och en och annan dagslända i luften, men jag har svårt i motljuset se något på ytan. På vinst och förlust lägger jag en nattsländeimitation uppströms den vakande fisken strax nedanför stenen. I motljuset är det omöjligt att se flugan, men jag hör plasket när öringen går upp och tar flugan. Jag lyfter spöt och öringen rusar uppströms en bra bit och stannar. Stannar lite väl länge i strömmen och jag förstår att öringen gått lös bland vegetationen och flugan har gått fast.

Jag fortsätter att fiska blint med torrflugan men ingen fisk vill gå upp och ta. Byter till en nattsländepuppa som jag fiskar uppströms. 

Det visar sig vara rätt taktik denna gången. Jag lyckas drilla tre öringar och lyckas också tappa ytterligare ett antal. Utöver detta får jag massor av abborre och en hel del mört.

Jag sätter mig ner en stund och konstaterar att det kan löna sig att gå upp i ottan. I stor ödmjukhet tackar jag ån för denna gång och så vandrar jag hemåt trött men också glad och ganska nöjd. På återseende!

PB på gös!

Fick nöjet att följa med skeppare Lindgren i Team Vadarblöja ut på lite gösfiske. Kapten Lindgren hade nämligen lovat mig att jag skulle få klå mitt personbästa. Det vet man ju hur sådana löften brukar hålla...

Kapten Lindgren satte inte foten i en potta

Lindgren tyckte att vi skulle mjukstarta med lite jiggfiske på abborre. Abboren lyste med sin frånvaro, istället stod gäddorna väl samlade i viken. 7-8 gäddor massakrerade våra jiggar.

Jiggförstörare

Små förföriska jiggar byttes ut mot lite större doningar.

Lindgrens favorit

Det var riktigt trevligt i båten med gött tjöt när det ena spöt  började gunga. Jag tog tag i spöt och där satt mitt pb! En gös på 68 cm och 3,5 kg! Vilken känsla!

Min största gös

Senare på kvällen när vinden hade lagt sig såg vi en enorm öring gå upp och head and tail vaka strax nedanför våra paravaner! Ojojojoj, undrar vad den kan ha vägt?

Tack skeppare Lindgren för en kanonbra guidning och tack för en trevlig kväll!

Team Vadarblöja och Megagösen

Team Vadarblöja

Christian Lindgren

Anders Ollson

Fredagen den 29juni 2013 skulle vi grilla med familjen och sen försöka hinna med lite fiske då grillningen drog ut på tiden bestämde vi oss för att trolla efter gös Vi kom iväg strax  innan 2100 vi slängde på 4st nilsar o tuffa iväg
kabeln till elmotor lossnade så vi fick köra med bensinaren förhoppingarna va rätt låga då farten va alldeles för hög
men samtidigt då 2 proffs är ute då kan vad som helst hända
o det gjorde det också redan efter 30min högg det i första spöt Anders knep snabbt spöt o började drilla efter en kort fajt landades en fin gös på 7.8kg 85cm lång efter några snabba bilder återutsattes denna mäktiga fisk
TEAM VADARBLÖJA HAS DONE IT AGAIN

kvällen fortsatte och vi landade 2gäddor på 2 respektive 4kg en kort men fantastiskt bra kväll

Från nymf till baetis

Efter diverse trädgårdsarbeten kunde jag inte hålla mig. Tog en tur till ån för några timmars fiske. Fick möte på stigen.
 

 
När jag kom ner till ån kunde jag se både nattsländor och bäckländor svärma ovan ytan. Inga vak. Jag hade ju ett riktigt trevligt nymffiske senast så jag riggade upp spöt med nappindikator och en liten påfågelnymf.
 

 
Provade att fiska av några för mig nya sträckor i ån. Fiskade mig uppströms och hade fisk i vartenda kast, dock inga öringar men massor av abborrar och mört.

Närmade mig en liten djupare hölja och fiskade av den mycket noggrant med korta uppströms kast. Nappindikatorn stannar till och jag gör mothugg. En liten stark öring denna gång!

Kände på mig att det kunde stå fler öringar i höljan och några kast senare blir det åka av då öringen drar iväg uppströms med påfågelnymfen.

När jag skall återutsätta öringen ser jag i ögonvrån ett vak. Sätter mig och väntar ett tag men öringen visar sig inte. Jag lägger ut nymfen ett par meter uppströms där öringen vakade sist. Nappindikatorn stannar till och jag gör ett mäktigt mothugg! Upp flyger en vettskrämd abborre! Ger mig inte, lägger flera kast över området och till slut tar öringen och bjuder upp till dans. Jag får springa efter och får till slut stopp på expresståget!

När det börjar skymma smäller det överallt i ån. Jag kan inte se vad öringarna tar, men de kraftiga vaken avslöjar att det är något som är på väg att lyfta. Flera öringar hoppar upp i luften. Jag gör otaliga flugbyten, allt ifrån nattsländepuppor till vingade nattsländor, till kläckare, men ingen öring vill ens titta på mina flugor. När jag sätter mig ner för att försöka se vad öringen kan tänkas äta ser jag flera små baetis i ett spindelnät. Hittar något som hyfsat liknar denna lilla dagslända, men imitationen är ju några nummer för stor. Har mycket svårt att se flugan och varje gång öringen smäller på i strömmen gör jag mothugg vilket leder till att jag får klättra i träd för att plocka ner flugan. Nu är det ganska mörkt och jag tänker bara ett kast till, bara ett kast till. Mååånga kast senare lyckas jag till slut lura en skaplig öring! Packar ihop nöjd och vandrar trött men ändå med lätta ben tillbaka till bilen ackompanjerad av underbar fågelsång. Semester när den är som bäst :) 

Förberedelser

En trio heta rödingflugor

I början av nästa vecka beger vi oss norröver för tio dagars rödingfiske i kirunafjällen. Utrustningen är i ordning, flugaskarna är fyllda till bristningsgränsen och fiskesuget är totalt. Nu är vi återigen redo för ett nytt äventyr i rödingarnas dal.

Leif kollar att tälten verkar ok

Öringtjärnen

Jag kommer fram till den lilla skogstjärnen just som den under dagen så ihållande vinden lägger sig.
Tjärnen ligger strax spegelblank i det vackra kvällsljuset. Utanför näckroskanten, där det alltid står fisk, vakar två öringar.

Näckrosviken

Jag lägger ut min rödbruna nattslända 1 meter utanför en av vakringarna. Utan tvekan går öringen upp och suger ner flugan. Efter att ha återutsatt den mycket starka fisken inriktar jag mig på den andra vakande öringen. Inte heller den visar någon tvekan. Efter kast nr3 kan jag landa fisk nr2 för dagen.

En av tjärnens mörka skönheter

 

Med mörkrets intåg avtar vakaktiviteten allt mer. Detta plus de allt hetsigare attackerna från otaliga knott får mig att ge upp för kvällen.

Uppströms nymf och ätranguld

Ett bra sätt att skingra tankarna är att vandra den gamla stigen ner till ån med spöt i handen. Kunde konstatera att vattnet stigit något sedan sist. Satte mig ner för att se vad som kläckte och med förhoppning på vakande fisk. Ganska omgående vakar en ganska stor fisk snett uppströms en sten. Det är några nattsländor i farten och faktiskt en och annan danica. Jag knyter på en nattsländeimitation och i andra kastet går fisken upp men jag bommar i mothugget. Öringen stiger inte någon mer gång.
 
Det händer inte mycket mer och jag bestämmer mig för att byta taktik. Jag riggar om spöt för nymf fiske. Vid nymffiske är någon slags nappindikator nästan ett måste tycker jag. En stor buskig torrfluga brukar aldrig vara fel. En annan smidig lösning är Biostrike från Loon, en slags flyt deg i två färger. Enkel att rulla till rätt form mellan fingrarna för att sedan klämmas dit på tafsen.
 

 

 
 
Knyter på en liten olivegrön nymf med en liten guldskalle i storlek 14.
 

 
 
Kastar korta kast uppströms och fiskar noga av höljan innan jag tar ett eller två steg uppströms. Lägger kastet ovan en sten. När nappindikatorn passerat stenen stannar den till ett ögonblick och jag gör tveksamt ett mothugg. Det blänker till av guld i strömmen och en av åns fina öringar rusar nedströms. Jag har fullt sjå att hålla den kvar i höljan, några meter till och den far rakt ner i forsen.
 
Jag lyckas till slut att håva en vacker Ätranöring!
 

 
Vilken härlig start på kvällen! Fortsätter att fiska uppströms och får ofantligt många abborrar och en och annan mört.

Lite längre uppströms ser jag tecken på att någon annan jägare varit i farten

 

 

Det börjar skymma och jag funderar på att bege mig hemåt. Testar en sista gång i längs med en strömkant. Jag ser nappindikatorn dra iväg sidledes och jag gör mothugg. Likt ett tåg drar öringen rakt igenom höljan uppströms och fortsätter förbi nacken innan den stannar. Backingen är flera meter utanför spötoppen och jag vet inte riktigt vad som händer. Jag inser att jag måste följa fisken uppströms. Linan slackar och jag tror under ett kort ögonblick att öringen har släppt. Då ser jag öringen simma förbi mig nedströms och jag får stapla ner efter öringen i ån likt ett stelbent fyllo. Hoppas ingen ser mig nu tänker jag...

Jag är helt övertygad om att öringen kommer gå segrande, men lyckligtvis får jag öringen i håven.

Jag får sätta mig ner igen och ta en välbehövd fika innan jag vandrar hemåt mot en blodröd himmel...