Gäddfiske i Ätran

Idag träffades ett gäng tappra medlemmar i Hillareds sportfiske och fiskevårdsklubb för att fiska gädda i Ätran.

Under öringfisket tidigare på säsongen har flera sett gädda klippa öringar i strömmen och vi var lite nyfikna på om vi kunde lura någon av dessa.

Det fanns olika strategier och metoder denna kväll.

Husdjur???

Hopplöst sa grodan som inga ben hade...

Flashigt

Anders som hade fiskat en stund berättade att en skaplig gädda tagit flugan och klippt tafsen. Vi gick dit och jag tänkte att jag kunde göra ett försök. Mellan strömmen och en liten ö av vass hade Anders haft kontakt. Jag lade ut flugan i strömmen och lät den driva nedströms. Två drag i linan och vattnet exploderar. Först tror jag att det är en större öring som tagit flugan. Fisken verkar vilja vara mer över vattnet än under och ganska snart ser vi att det är en välgödd gädda. På land kan vi konstatera att Anders fluga sitter i käften.

Munnen full..

 Linkan som älskar gäddfilé konstaterar att gäddan har en förkärlek till öring. I de flesta fall brukar gäddorna vara fulla med kräftor.

Öring i magen

Fisket fortsätter och det är lite trögt. Flera har haft hugg och efterföljare, men det verkar inte som att gäddorna är i stöten. 

Efter en stunds fiske samlas vi för lite fika och trevligt snack. Max Larsson som drog en fin gädda strax över två kilo vann ett pris innehållande en påse med gott och blandat.

Max med en fin gädda som kommer att hamna i ett foliepaket i ugnen

En påse med sega jiggar

Anders delar ut klubbens allra första pris till Max

Fisket fortsatte under kvällen och trots att fisket var trögt var det en riktig trevlig sammankomst med goa gubbar och gummor ;)

Till sist lägger vi ut en riktig bad- ass gädda som Anders lurade med flugspöt under ett provfiske i Ätran för en tid sedan

Bad ass pike

Är Du intresserad av att bli medlem? Klicka här för att läsa mer!

Nattfiske

Mitt under nattmatchen mellan Nigeria och Bosnien slår mig tanken.  Vad fasen gör jag här? Femton minuter senare sitter jag nere vid ån med en stor termos laddad med det svartaste av kaffe.  Det är rejält kyligt, kanske runt 3 grader. Kurar ihop mig vid stenmuren och försöker vänja ögonen vid det obefintliga ljuset. Förutom hundskall i fjärran och forsens brus hörs inga andra ljud. Någon enstaka mindre nattslända fladdrar förbi.

 Jag märker inte av någon aktivitet där ute i strömmen. Men så hörs plötsligt ett plask och sen ett till. Det verkar vara två fiskar som är aktiva. Den som är närmast och som verkar vara den största nobbar alla mina inviter. Trots ett flertal flugbyten får jag den inte att stiga mot flugan.  Byter till en muddler och inriktar mig mot den mindre fisken som står där nere på kanten av nacken.  Första kastet blir för kort men i nästa kast tvekar den inte och tar flugan med ett rejält plask. Ingen av åns jättar men ändå en fin fisk i god kondition.  

Nu är plötsligt den större fisken med på noterna. Två gånger är den uppe och synar muddlern innan den tar.  Den kämpar vilt och försöker rusa nedströms ner i den strida forsen.  Efter att ha landat den omkring halvmeterlånga fisken upptäcker jag ett rejält trassel på skjutlinan. Medan jag löser knuten i pannlampans sken smäller det till i grejorna. En öring har tagit muddlern som legat och fladdrat i strömmen över ett grundområde nedströms. En mäktig rusning uppströms följer. Det blir en knepig drillning där fisken både är på väg upp på land och på väg in under ett nerfallet träd. Jag har den inne vid kanten 2 gånger och kan konstatera att det förmodligen är den största fisk jag någonsin haft på i ån.  Fisken gör några rejäla knyckar med skallen och går loss från kroken.  Står där med snopen min under ett par minuter.  En liten tröst är kanske att jag egentligen inte förtjänade den öringen.

 

Gryningsöring

Gryningen närmar sig så sakteliga och jag bestämmer mig för att testa en annan sträcka. Jag prövar ett kortare strömparti där det alltid står stor fisk. Fiskar mig sakta nedströms och precis när flugan når den punkt där forsen tappar kraft hugger det.  Även den här fisken envisas med en uppströmsrusning.  Den är rejält krånglig och jag halkar omkring en bra stund bland åns hala storstenar innan jag lyckas med håvningen. En härlig gulbukad Ätranöring.  Känner mig rätt trött och mätt på intryck och sätter mig ner vid åkanten.  Det är en magisk morgon där vid ån med en morgondimma som slukas alltmer av den stigande solen.  Dröjer mig kvar ytterligare någon timme och när jag sen beger mig hemåt är det med lätta steg. 

Morgon vid ån

Midsommaröring

Vaknar tidigt denna midsommarafton. Familjen sover djupt och jag tassar ut, greppar spöt och hoppar in i bilen. Har varit utan fiske i ett par veckor och jag tar helt enkelt chansen att fiska några timmar innan familjen vaknar och det är dags att förbereda för midsommarfest.

Kliver ur bilen och börjar sätta ihop spöt, stannar upp en stund och lyssnar på fågelsång och njuter av stunden.

Väl framme vid ån ser jag enstaka nattsländor och en och annan dagslända. Ingen fisk visar sig. Väljer att fiska av en kraftig fors nedströms med en liten streamer med brun vinge och en kropp av silver. För varje nytt kast repar jag av lite mer lina. Framför en sten exploderar vattnet och spöt flyger nästan ur handen! En av åns större öringar gör flera tunga rusningar i starkströmmen. Det fräser i vattnet och det fräser i rullen, jag får springa efter. Öringen stångar i djupet och jag kan bara hålla emot. Får följa öringen längre nedströms och lyckas efter en stund håva öringen. En av åns riktigt vackra öringar.

Jag sitter en lång stund innan jag går tillbaka till bilen. När jag kommer hem sover familjen fortfarande. Det är midsommar och livet känns hoppfullt...

Wetfly weekend

Längst in i fiskegarderoben ligger en gammal sliten aluminiumask som mycket sällan får se dagens ljus.  Innehållet består av ett gäng klassiska våtflugor för öring, röding och harr. Inspirerad av en artikel i Flugfiske i norden beslöt jag mig för att ha en ”wetfly weekend”.  

Den i det närmaste bortglömda och ibland lite bespottade flugtypen är långt mer mångsidig än sitt rykte. De flesta tänker nog på det traditionella nedströmsfisket i samband med våtflugefiske. I själva verket är flugtypen mycket mer mångsidig än så och kan t.ex. fiskas uppströms både som kläckare och även torrt.

När jag kommer ner till ån har vi hunnit en bra bit in på eftermiddagen. Solen skiner från en klarblå himmel, det är vinstilla och relativt varmt. Inget idealiskt kläckar eller fiskeväder med andra ord. Sitter ner vid åkanten under en lång stund för att försöka lokalisera någon vakande fisk men då jag inte ser någon väljer jag att börja blindfiska mig nedströms. Börjar mitt på sträckan för att spara den övre delen ifall fisken skulle börja vaka. Börjar med kort lina som förlängs efter vartannat kast. På det sättet täcker jag effektivt hela åbrädden.  Först ut på tafsen är en klassisk Alexandra. Redan i andra kasten kan jag landa en liten öring men stark öring. Fortsätter nedströms och innan strömmen övergår i en stridare fors kan jag landa ytterligare två mindre öringar. Denna gång på en March brown.  Då det endast verkar vara mindre fisk i farten beslutar jag mig för förflyttning till en ny sträcka.

På nästa sträcka är det sällan någon som fiskar. Särskilt på den sida som jag fiskar ifrån. På nacken står alltid öring och sträckan riktigt luktar storfisk. Återigen blir det nedströmsfiske. Närmar mig nacken så försiktigt jag bara kan.  När min Black zulu sveper över den punkt där nacken övergår till fors tar öringen stenhårt. Tror först på en fisk på över kilot men som så många gånger förr kan man konstatera att Ätranöringen förvånar med sin styrka. Gör inga mer kast den här dagen utan sätter mig ner med ryggen mot ett träd och njuter av den stilla försommarkvällen.

Danica kväll

Anders och jag åkte ut till ån men inte med de största förhoppningarna med tanke på den senaste tidens ganska magra aktivitet på både danica kläckningar och vakande öring. 

När vi sitter under alarna och filosoferar vakar det en öring under en gren.

Ett vak!

När vi spanar riktigt noga kan vi se diverse insekter flyta förbi. Anders väljer att knyta på en danica imitation.

Danica

Anders smyger likt en krökt indian nedströms fisken och lägger ut flugan.

Utlägg

I andra kastet tar öringen flugan :)

A nice take! 

Mothugg

Öringen rusar nedströms. Det är ingen av de riktigt stora, men vad gör det när öringen är så vacker! 

Snygg håvning!

Anders är lika förvånad som öringen :)

Vi träffar några riktigt trevliga grabbar som berättar att man haft närkontakt med de lite större öringarna. Förhoppningarna stiger!

Vi sitter och njuter i solnedgången och ser fler och fler danicor, nattsländor lägga sig på ytan. Vi hoppas att kläckningarna kan locka upp de större öringarna ovan nacken.

Anders får syn på två fiskar som vakar med långa mellanrum. Kan det vara någon av di store?

Flugval

Strömmen är tung och Anders vågar inte gå längre ut. Det gäller att lägga flugan ett par meter ovan öringen och sedan gäller det att flugan får driva nedströms utan att dragga vilket inte är så enkelt alla gånger.

Lägg ut och menda snabbt uppströms...

Öringen tvekar inte och tar flugan hårt.

Mothugg

Öringen ställer sig tungt i strömmen

Det är ingen av de stora, men skit samma! Det är kul!

Aktiviteten avtar med kylan som sveper in när solen går ner. En brasa och en stunds avkoppling innan vi reser hemåt. Kvällen blev ganska lyckad ändå. Danican är på gång och vi ser fram emot tiden som kommer!

Nice!

På upptäcktsfärd

Idag drog Anders och jag iväg på en liten roadtrip. Vi har sedan tidigare pratat om att leta upp åar och bäckar som ser intressanta ut och som förhoppningsvis håller ett bestånd av öring.

Enligt kartan och en hel del önsketänkande borde ett biflöde inne i den djupa skogen kunna vara intressant. Med ryggsäcken packad med kaffe, bullar och kamera drog vi nedströms den lilla ån. Ganska snart kunde vi konstatera att vattenståndet var lågt. Vi traskade på och fick följa en å som skiftade i karaktär från små korta forsar och partier med lugnflyt och hyfsat djup. 

Överraskade ser vi flera stora danicor kläcka. Det verkar minst sagt lovande! När vi kommer fram till en djuphåla med en markerad strömkant utbrister vi: här borde det stå öring, och precis då vakar det! När vi närmar oss höljan drar en kilosöring iväg! Härligt. 

Som barn på nytt utforskar nästa krök och nästa å, nästa....vi skrämmer flera öringar. En del rejäla pjäser :)

Anders spanar ut över en fin hölja

Efter ett par timmars vandrande längs med ån blir vi rejält fiskesugna. Vi bestämmer oss för att åka till ett par sträckor i Ätran som Anders inte fiskat i tidigare. Trots strålande solsken är det svinkallt minst sagt. Nordanvinden är inte snäll och vi ser några gula forssländor och enstaka danicor. 

Vi sätter oss ner och tar en välförtjänt fika. Det är alltid lika trevligt att få titta i Anders välfyllda askar med välbundna flugor :) 

En av Anders tjugoåtta flugaskar :)

Vi fiskar av några intressanta partier och jag lyckas lura en liten öring. 

I ett kraftigare forsparti strax innan en bro fiskar jag av höljorna nedströms med en liten svart nymf. I slutet av ett blankstryk smäller en bättre öring på och drar iväg nedströms under bron. Lina drar ut från rullen och jag inser att detta är en riktigt fin öring. Sekunden efter släpper öringen och kvar står jag helt mållös och tom.....

Vi fortsätter fisket men får bryta för kylan och den uteblivna kläckningen. Trots allt en givande och trevlig dag med gott sällskap i vår vackra natur.

Enter mayfly!

Kommer hem efter FYRA möten... borde förbjudas. Får ju inget gjort och dessutom blir man ju helt tom i huvudet!

Funderar på om jag inte behöver åka ner till ån för lite terapi? Är egentligen lite för trött för fiske men tar med mig kaffet och åker ner. 

Väl framme vid ån ser jag sländorna dansa över vattenytan. Forssländor, bäcksländor och nattsländor. Inga insekter på ytan direkt. Gör några tafatta oinspirerade kast innan jag sätter mig ner med kaffet och kameran istället. Kan inte få nog av dessa vackra skapelser!

Några regnskurar drar förbi och det börjar gå mot kväll. Plötsligt händer det! Det vakar överallt i strömmen! Nu ser jag dessutom fler sländor på ytan. Här gäller det att vara med. Jag bommar fem fiskar i rad och håller på att bryta ihop!

Tröttheten är nu som bortblåst. Knyter på en kläckare och läger ut kast efter kast. Ser knappt kläckaren i det mörka vattnet.

Lägger kasten snett uppströms. Har ingen aning om flugan draggar eller driftar rätt. Ser plötsligt en fisk gå upp väldigt lugnt och ta flugan. Jag gör mothugg och sedan blir det åka av! Öringen är stark och knycker först tungt i djupet. När jag sätter press drar öringen nedströms på väg ner genom nacken. Jag blir iskall och håller emot så hårt jag kan. Lyckas få några meter och så håller det på och jag tänker att jag kommer tappa denna praktfisk. Plötsligt simmar öringen rakt emot mig och jag vevar som en tok och backar. Ramlar på ändan och kravlar mig upp. Ser en stor paddel bryta ytan. Lyckas med hävningen vid första försöket och jag vrålar rakt ut... vilken öring! En snabb mätning, 60 cm! Tack för kaffet!